Under höstens gång ska jag dela med mig av mina julminnen. Minnen som gjort min kärlek till julen till vad den är. Jag minns att jag skrev ner vissa minnen i min allra första julblogg, men inläggen försvann med bloggen, så här börjar dom existera igen. Först till det starkaste minnet, som alltid kommer att finnas med mig så länge jag lever..
Spår i snön
Jag växte verkligen upp med en stark tro att tomten existerade. Det var mycket för att mina föräldrar hade byggt upp en slags sagovärld runt julen, det var magiskt och det var nästan så att dom trodde på det själva.. när snön hade fallit och blivit meterdjup sa pappa att vi skulle ta en skotertur upp för berget bakom vårt hus. Han hade sett något som han ville visa...
Kort efter att vi satt oss på skotern och började vår färd upp efter berget så pekade han överraskande och saktade ner. "Titta Lisa, det är spår i snön!" Tomten har varit här! Mitt hjärta rusade och jag blev helt till mig, hade tomten varit i vår skog redan? På marken såg jag djupa steg som fortsatte uppåt i den annars orörda snön. Vi fortsatte längst spåren som gick ca 1 km upp. Plötsligt tog spåren slut..
Och till vänster uppenbarade sig en gammal, grå liten översnöad lada med förspikade fönster och ett skynke som hängde för det ena."Där bor tomten Lisa!" "Där inne jobbar tomten och nissarna i mörker för att inte bli upptäckta, det är bäst att vi åker hem så dom får jobba på ostört med klapparna". Det jag kände där och då var obeskrivligt, en känsla så stark att jag minns varenda minut än idag.
Jag hade upptäckt tomtens gömställe! Det visade sig senare att pappa dagen innan gjort spåren själv. Det kom att bli ett av dom finaste julminnen som jag bär med mig, och jag tänker ofta tillbaka på den där stunden och önskar att man kunde backa tiden och få vara barn igen, bara en dag extra..
Jag hade upptäckt tomtens gömställe! Det visade sig senare att pappa dagen innan gjort spåren själv. Det kom att bli ett av dom finaste julminnen som jag bär med mig, och jag tänker ofta tillbaka på den där stunden och önskar att man kunde backa tiden och få vara barn igen, bara en dag extra..
Men Gud vilken historia!!!! Åh jag ska verkligen göra allt för att mina framtida barn ska få såna magiska jular som möjligt!! :)
SvaraRaderaMathildasjul.wordpress.com
Jag kommer ihåg detta inlägget från din första blogg, det var just det som gjorde att din blogg stack ut för mig och jag tycker fortfarande att det låter väldigt mysigt. Även om jag är skåning har jag ju varit ganska mycket norröver där vi har stuga och det är den miljön jag ser i din beskrivning.
SvaraRaderaÅh vilka minnen!! Så himla fin historia, tror att jag minns när du berättade den i din gamla blogg. Det är såna här inlägg som gör att jag inte kan vara utan din blogg, jag blir så glad! Jag tror starkt på att det är släkt och familj som gör att man känner såhär inför julen, min farfar till exempel gjorde allt för att göra min jul lite extra magisk :) Vi lade ut gröt till tomten på kvällen, ringde till tomtens verkstad och allt möjligt!
SvaraRadera