Alla hjärtans dag. En dag som ska gå i kärlekens tecken. Och det har den gjort här, men hand i hand med tung sorg och chock. Molly - mammas ögonsten och vår fina trogna vän, har lämnat oss.
Är så tacksam att vi igår kväll fick en sista stund med henne ute i månljusets sken. Vi tog en sparktur med alla hundarna jag och mamma och det var det perfekta föret med glasklar is på vägen för dom att få springa och sträcka ut på. Så magiskt vackert var det också.. och Molly mådde bra, hon var bara lite trött. Vi var helt ovetande. I morse när jag vaknade märkte jag att hon hade tung andning. Hon hade ont och skakade, något var fel... när hon inte kunde stå utan att vingla och när hon bara lade sig ner och andades svårt ringde vi till veterinären.
Efter hopp och förtvivlan hos veterinären visade det sig till slut att hon hade juvertumörer som plötsligt spritt sig till ena lungan. Vi fick ta det jobbiga beslutet att låta henne somna in.
Det här är bara så tungt. 3 år då 3 av våra älskade familjemedlemmar har gått vidare. Samtidigt finner vi tröst i att de fick bli gamla och vara friska så länge. Jag tycker så synd om mamma som alltid hade Molly vid sin sida vart än hon gick. Kommer sakna Molly för den trogna vän hon var, till och med hennes skall som ibland drev en till vansinne kommer saknas djupt. Vem ska nu varna när det kommer främmande? Och värma mammas säng innan läggdags? Så mycket vi kommer sakna...
Mollys hjärta tillhörde mamma, hon var en riktig enmanshund som var så kärleksfull och klok.
Molly ute på isen för två veckor sedan
Nu är ni tillsammans igen, på de evigt gröna ängarna
Kramar till er <3
SvaraRadera