26 februari 2017

Fantastiska vintern!

Vilken fantastisk vinter vi egentligen har. Sällan går tempen under -10 och ändå är det februari. Jag försöker ta tillvara på alla de dagar jag kan ute i naturen. Igår var jag till exempel iväg till stadens isbana med en vän och så handlade vi, packade picknickväskan och åkte vidare på utflykt till ett berg med otrolig utsikt. Berget där min mormor och morfar förlovade sig en gång i tiden.


Naturupplevelser är godis för själen, man stressar av och mår mycket bättre av att ta sig ut :) Nu ser jag fram emot våren, när solen börjar värma. Det är oftast ganska blåsigt här ännu så ordentligt frusen blir man efteråt!

I övrigt har det varit en ganska tråkig start på det nya året. Vi förlorade ju en av våra älskade hundar och så har det varit lite andra saker som ställt till det. Det är bara kämpa på, må gott och finna själaro ute i naturen.  

15 februari 2017

Molly har lämnat oss

Alla hjärtans dag. En dag som ska gå i kärlekens tecken. Och det har den gjort här, men hand i hand med tung sorg och chock. Molly - mammas ögonsten och vår fina trogna vän, har lämnat oss. 

Är så tacksam att vi igår kväll fick en sista stund med henne ute i månljusets sken. Vi tog en sparktur med alla hundarna jag och mamma och det var det perfekta föret med glasklar is på vägen för dom att få springa och sträcka ut på. Så magiskt vackert var det också.. och Molly mådde bra, hon var bara lite trött. Vi var helt ovetande. I morse när jag vaknade märkte jag att hon hade tung andning. Hon hade ont och skakade, något var fel... när hon inte kunde stå utan att vingla och när hon bara lade sig ner och andades svårt ringde vi till veterinären. 

Efter hopp och förtvivlan hos veterinären visade det sig till slut att hon hade juvertumörer som plötsligt spritt sig till ena lungan. Vi fick ta det jobbiga beslutet att låta henne somna in.

Det här är bara så tungt. 3 år då 3 av våra älskade familjemedlemmar har gått vidare. Samtidigt finner vi tröst i att de fick bli gamla och vara friska så länge. Jag tycker så synd om mamma som alltid hade Molly vid sin sida vart än hon gick. Kommer sakna Molly för den trogna vän hon var, till och med hennes skall som ibland drev en till vansinne kommer saknas djupt. Vem ska nu varna när det kommer främmande? Och värma mammas säng innan läggdags? Så mycket vi kommer sakna... 

Mollys hjärta tillhörde mamma, hon var en riktig enmanshund som var så kärleksfull och klok.
Molly ute på isen för två veckor sedan
Nu är ni tillsammans igen, på de evigt gröna ängarna