... för cirka 12-13 år sedan, så ringde jag min bästis och vi beslutade oss för att ha en juldag mitt i sommaren. Jag hade fixat pyssel i den enklaste formen med papper och sax! Vi drog för gardinerna, ute strålade solen - sen spelade vi upp julskivor och pysslade fram små snöfingor av vanliga A4:blad och levde i en slags fantasivärld. Vi låtsades att julen var kommen, och stämningen som fyllde våra hjärtan var underbar :) Vi orkade helt enkelt inte vänta! Tänk att något så enkelt, kan betyda så mycket! Ibland vill jag bara backa tiden...
Sånna minnen består alltid! Och det är med lite vemod jag minns tillbaka. För min bästis, som jag delade min längtan efter julen med så mycket, gick vidare i livet precis som jag. Men det som en gång var kommer alltid finnas kvar inom oss :) Och när det närmar sig juletid så tänker jag tillbaka på alla fina minnen, som format den stämning jag känner idag :)
Tänk vilka fina minnen man har! Tror att vår julälskan säkert grundar sig i hur vi haft det när vi var mindre, det är de där små grejerna man alltid minns. Jag var ofta hos farmor och farfar, och där brukade vi också hitta på såna där galna grejer, baka julkola i mitten av september bara för att vi inte kunde hålla oss!
SvaraRaderaJa tänk när man kunde uppleva julen som ett barn, ibland kan jag känna för att stänga in mig en kväll på tidiga hösten med pepparkakor, glögg, tända ljus och en julfilm och grotta ner mig i julkänsla. Kanske dags att göra verklighet av det i år.
SvaraRadera